En känsla av nerstämdhet kom över mig.

Vill inte sitta ensam hemma, vill inte ha en smuttsig lägenhet, just nu så sitter jag i en svinstia. Att två "vuxna" personer kan vara så här oordningssamma och bara lägga saker överallt...  Men just nu e jag så grymt trött och ont i kroppen så jag orkar inte ta tag i städningen...  å jag borde verkligen ta och gå ner och köpa mat... har fortfarande inte ätit kvällsmat..  och inte gått min runda jag skulle...

En fråga bara -Hur fan lyckas löv komma ner i trosorna när man gör vid en trädgård?? Jag har desutom ganska tajta såg byxor på mig....ja jag fattar inte!

MIA!!!! Ta tag i dig för fan!!!!!

Att va ute hela dagarna och rensa ogräs tar slut på en. Ryggen värker, benen känns som bly klumpar och huvudet e tungt.

Jag borde gå ut och gå en runda så man får sina 10 000steg. Men just nu orkar jag inte... ska försöka ta mig i kragen och komma ut.

I helgen så va jag och C från Simrishamn uppe i torpet. De va helt underbart, vi löste lite världsproblem ute i brasse stolarna med en Zider i handen och en skvallerblaska i andra. Vi gick en sväng till sjön. Brevid sjön ligger en gård. Där finns SÅ fina hästar... vill ha!!!! Hade lust att gå ner till gårnen och fråga om jag inte kunde få låna Nordsvensken som stod uppe i hagen och rida en sväng i skogen.

Vi grillade lax, sparris och champinjoner till kvällsmat...underbart gott va de.

På väg hem på söndagen så stannade vi till vid Klinta blommor.... där va de himla tevligt. Jag kom där ifrån med 2st Vita Kungsliljor som jag gav till mamma och pappa....så de ska jag plantera på torsdag.

Ne.. nu ska jag vila en stund, sen ska jag gå ut och gå en sväng!

varit på ytterligare en begravning. Farmor dog ju för någon vecka sedan så i dag va de dax att ta de sista adjöet.

De va en fin sermoni och prällen va lika bra som sist. Om jag ska gifta mig så ska jag ha honom som önskemål hos min blivande man.

Efter begravningen så gick vi (min familj +mina kusiner) och åt på Finn som ligger på Mårtenstorget. Nu finns ju bara pappa kvar i den familjen grundfamiljen runt farmor, pappa har en halv syster som vi träffar och sen har han nog någon till på sin pappas sida, men de e inget jag vet nått om.

Men de e faktist kul att vi som varit på de senaste begravningarna (vi + kusiner) har hittat varandra till slut. Vi kommer garanterat se mer av varandra nu än va vi gjort innan...vi har endå 1/4 del samma blod.

I morgon kommer C från Simrishamn så ska vi åka till Torpet, bara hon och jag. De ska bli så gött!!

Ikväll så kommer vi grilla hemma hos mamma och pappa...mumma!!!

Förlåt för jag varit så dålig på att uppdatera, men jag har haft mycket att göra. Jag har jobbar och varit på en liten mini resa till Göteborg och tittat på SM finalerna i handboll och mycket mer... och de stunderna jag har ägnat framför datorn har jag ägnat åt min älskling i stället... vi behöver varandra just nu.

I tisdags så gjorde jag min första form beskärning av en lagerhäck. De blev grymt bra... jag brukar vara själv kritisk men till och med jag blev nöjd!!

Måste berätta en sak som hände igår. Jag jobba i mitt företag igår och när jag ska slänga saker som jag har beskurit på återvinnings centralerna så måste jag betala igentiligen. Men jag tycker att jag inte ska behöva betala något för jag arbetar bara för privatpersoner och de betalar skatt och då ska deras trädgårdsavfall få slängas gratis precis som de skulle va om de själva skulle slänga de. Jag tycker att de e en annan sak om man jobbar för kommun eller ett företag... dessutom så ska jag betala like mycke som de som ska skänga 1ton... å jag slänger de som får plats på ett gallersläp så de e inte i närheten av de vikterna...

 Så till saken....  jag kom till återvinningscentralen med min snygga Volvo och ett gallersläp, de e kö när jag kommer dit så jag får stå och vänta en stund, när jag kommer in på själva trädgårdsavfalls området så finns de ingen öppen plats ledig. Men då kommer en man i ca 30års åldern som jobbar där och öppnar en kontainer precis där jag står så jag behöver bara köra fram och baka tillbax, han hjälper mig att öppna gallret och dirigerar så jag kommer så nära som möjligt.  Jag hoppar ur bilen, nöjd över jag lyckades backa och komma dit jag skulle med släp utan krångel, jag tackar för hjälpen och tar på mig mina hanskar och börjar dra ut riset från släpet. Mannen som jobbar där ställer sig vid "min" kontainer och säger

 - De är tungt att dra allt de riset. 

Jag svarar - Jo, så e de.

Jag vill ju inte dra på mig förmycke uppmärksamhet för då märker de att jag e där titt som tätt. Så jag vänder ryggen mot honom och han går... men han kommer tillbax och lutar sig mot mitt släp efter 2 min.

-Jobbar du inom trädgård? Frågar han

jag svarar: - Nä, jag jobbar som personlig assistent.

- Jaha, men så får du ta hand om allt ris själv?

- Ja, jag och min sambo har precis köpt hus och trädgård e mitt intresse och som den moderna kvinna jag e så får man reda sig själv!!

Mannen e tyst några sekuner och säger:

- Vilket kap din sambo har gjort!! Fast jag tycker att man ska dela på hushållsuppgifterna....

- Ja de tycker jag oxå, fast vi har ju olika intressen så jag tar hand om trädgården så gör han annat han e bra på.

Sen så små prata vi medans jag gjorde klart... så när allt va klart så säger han:

- Ta du och sopa rent i släpet så kan du köra fram så tar jag och stänger grinden och sopar rent här till dig!

- okej, tack för all hjälp!

 Så jag körde fram och han gjorde de han sagt....

Men under en tripp till återvinningscentralen så fick jag ett hus och blev en modern kvinna... jag skratta gott åt detta hela gårdagen.. och e väldigt tacksam över all hjälp jag fick desutom!! =)

Tack Maria och Caisa för de snälla komentarerna!!

okej här e den!! Va tycker ni??

Igår gick huvudet på högvarv. Allt blev för mycke på känslo fronten och när vi skulle betala räkningarna och vi upptäkte att min älskling inte fått in någon lön så blev de för mycke för  mig. Huvudet malde på alla negativa och dömmande tankar den någonsin kunde komma på. Älsklingen fråga va de va, jag hörde honom knapt inte. Tankarna va så höga så jag inte hörde tv:n. 

Så ser jag älsklingen titta på mig med oroliga ögon. Jag "vaknar" upp från tankarna... -Va e de gumman?  ... Han kallar mig alltid gumman när han e orolig. Tankarna börja mala igen. Jag tittar honom i ögonen.. då ser jag att de e tår fyllda och oroliga..

Ja de e lika bra att bita i de sura äpplet så jag berättade alla mina tankar och känslor. Älsklingen lyssna och tog in allt jag hade att säga.. och efter jag vräkt av mig allt så säger han ledsamt - Jag e så sjukt rädd att förlora dig, och jag har inte gjort något!! Jag vill dela mitt liv med dig och ingen annan. Jag har de bästa som man kan få så varför skulle jag vilja ha någon annan?? Du e min ängel!!

Så hade vi litet snack om hur vi skulle göra. För jag känner inte för att ha ett halv dant förhållande utan jag vill antlingen sattsa eller så får jag slicka mina sår och gå vidare... Vi bestämde oss för att fortsätta sattsa!!!

I ett lyckorus, ett mail, en rejäl omskakning, en enorm osäkerhet, miss tro... ont i hjärat och kroppen, svårt att andas, arg, ledsen, vill tro, borde tro, gnagande känslan att tänk om i alla fall.

Kan och kommer jag komma vidare eller e jag instängd i denna känsla, eller e de känslan som e instängd i mig? Hur kommer jag vidare och blir kvitt denna känsla?

Jag mår bra när jag är med honom men misströstan kommer i min ensamhet. Men jag borde inte smuttskasta om han e oskyldig som jag tror att han e. Hur kan jag låta någon plantera in dessa tankar och känslor i min kropp eller hur kan någon plantera in mig i detta?

Hur kan någon vara så in i helvetes elak som leker med någon annans lyckliga liv för att man själv mår dåligt? Varför vill man dra ner någon i skiten? Hur kan man vara så egotrippad?

Vi kämpar, han stödjer mig i mina panikstunder, de börjar bli färre och de e längre mellanrum mellan de slår mig med en kniv i bröstet. Han håller om mig och bekräftar att de finns bara jag i hans liv och han bara haft mig sen den dagen de blev vi, han har hittat de bästa som finns och skulle inte vilja ha någon annan än mig. I hans famn e jag trygg. Men så fort jag inte kan ha han i närheten så smyger sig känslan inpå mig och tar över min kropp.

Men jag ger mig inte. Ingen ska förstöra för mig! Jag kämpar med och mot mina känslor. Detta kan faktist vara så att de kan leda till något bättre..