Igår gick huvudet på högvarv. Allt blev för mycke på känslo fronten och när vi skulle betala räkningarna och vi upptäkte att min älskling inte fått in någon lön så blev de för mycke för  mig. Huvudet malde på alla negativa och dömmande tankar den någonsin kunde komma på. Älsklingen fråga va de va, jag hörde honom knapt inte. Tankarna va så höga så jag inte hörde tv:n. 

Så ser jag älsklingen titta på mig med oroliga ögon. Jag "vaknar" upp från tankarna... -Va e de gumman?  ... Han kallar mig alltid gumman när han e orolig. Tankarna börja mala igen. Jag tittar honom i ögonen.. då ser jag att de e tår fyllda och oroliga..

Ja de e lika bra att bita i de sura äpplet så jag berättade alla mina tankar och känslor. Älsklingen lyssna och tog in allt jag hade att säga.. och efter jag vräkt av mig allt så säger han ledsamt - Jag e så sjukt rädd att förlora dig, och jag har inte gjort något!! Jag vill dela mitt liv med dig och ingen annan. Jag har de bästa som man kan få så varför skulle jag vilja ha någon annan?? Du e min ängel!!

Så hade vi litet snack om hur vi skulle göra. För jag känner inte för att ha ett halv dant förhållande utan jag vill antlingen sattsa eller så får jag slicka mina sår och gå vidare... Vi bestämde oss för att fortsätta sattsa!!!